Intervju med seriebibliotekarien Daniel Gustavsson
Daniel Gustavsson arbetar som bibliotekarie på Gävle stadsbibliotek. En av hans stora passioner är serier och i dagarna är han aktuell med boken Serier på biblioteket. Vi fick en pratstund med Daniel.
1. Hej Daniel! Kul att din bok "Serier på biblioteket" nu finns ute hos bokhandlare och på välsorterade bibliotek. Den första obligatoriska frågan som våra intervjuoffer får är sportreporterfrågan "Hur känns det"?
Det känns givetvis bra. Dels är det skönt att se det fysiska resultatet efter ett års arbete, dels är det en enorm egokick att få se sin bok i välsorterade bokhyllor. Men framför allt triggar det mig att skriva mer.
2. Du skriver sedan flera år tillbaka lektörsomdömen om seriealbum för BTJ, du skriver för Bild och Bubbla, Serieblaskan och driver också en blogg Seriebibliotekarien. Man kan med all rätt säga att du är en av landets främsta seriekännare. Vad vill du uppnå med ditt skrivande i allmänhet och den nya boken i synnerhet?
Intressant fråga. Egentligen började allt av en slump och vad jag vill uppnå kom senare. Allt började då jag fick mitt första biblioteksjobb 2003.Det var mitt i mangaboomen och jag såg en kunskapslucka i biblioteksvärlden. Eftersom jag gillat serier så länge jag minns valde jag att fördjupa mig i området manga.
Ryktet om att jag kunde manga spred sig och flertalet bibliotekarier och lärare kontaktade mig för att få info om mangatitlar. Jag startade då bloggen mangabibliotekarien med syfte att informera främst bibliotekarier om manga. I samma veva kontaktade jag BTJ för att höra ifall de behövde en serielektör. Vilket de gjorde.
Mangabibliotekarien var en välbesökt blogg och snart började andra serieintresserade höra av sig angående samarbete. Fredrik Strömberg, som bland annat är lektör för tidskriften Bild och Bubbla, undrade om jag inte ville skriva lite artiklar. Vilket jag gärna ville. I ett anfall av hybris kontaktade jag då Arbetarbladet för att höra ifall jag kunde frilansa som serieskribent. Vilket jag gjorde i ungefär ett år.
Mangavågen ebbade ut under 2009/2010 och jag valde att skriva om serier i stort, inte bara manga. Därav bytet från bloggen mangabibliotekarien till seriebibliotekarien.
Sammanfattningsvis började allt egentligen av en slump bara för att jag gillar både serier och att skriva (speciellt nä jag får betalt för att skriva). Men ju mer jag funderar kring serier desto mer fördomar inser jag att det fortfarande finns. Många ser fortfarande serier som en ingång till riktigt läsande. Jag vill med mitt skrivande påvisa att serier är ett medium som står på egna ben. Vilket var orsaken till att jag ville skriva en bok. Jag kontaktade BTJ förlag som nappade på idén.
Så syftet bakom boken är alltså att visa att serier är bredare än Kalle Anka och att det finns läsvärda serier för de flesta. Det gäller bara att våga pröva!
3. Vilka tre seriealbum skulle du vilja ha fått med dig om du hamnande på en öde ö?
Om jag bara kunde ta med tre seriealbum på en öde ö lär det vara välskrivna album som tål att läsas många gånger.
Walking Dead av Robert Kirkman, Charlie Adlard och Cliff Rathburn blir album nummer ett. Albumet är en klassisk zombiehistoria men som verkligen går på djupet. Alla karaktärerna är flerdimensionella vilket är ovanligt i den här typen av berättelse och egentligen handlar inte serien om zombies utan om vad människan kan göra för att skydda sina nära och kära i pressade situationer. Dessutom finns de första åtta albumen samlade i en jubileumsutgåva och det är givetvis den jag skulle ta med mig till den öde ön.
Album nummer två är den galna serien Chew av John Layman och Rob Guillory. Serien hör till det mest originella jag någonsin läst och trots att jag redan läst om den flera gånger upptäcker jag nya saker. Den handlar om Tony Chu som är en cibopath. Det betyder att han via en enda tugga kan avgöra ursprunget till det han äter. Äter han en hamburgare känner han precis vad kon känt då hon slaktades. Chu jobbar som polis och tvingas via sitt jobb mer än en gång ta vissa genvägar såsom att ta ett bett från ett lik
Album nummer tre är en manga, närmare bestämt Oishinbo av Tetsu Kariya & Akira Hanasaki. Kan kanske vara dumt att ta en faktaserie om mat med sig till en öde ö men jag kan inte låta bli. Eftersom det är en faktamanga bjuds det även på underhållning. Huvudpersonen är mat-journalisten Shirou Yamaoka och hans kollega Yuko Kurita. Vi läsare bjuds på underhållande info om sushi, sashimi, ätpinnar, sushiknivar, bordsskick samt en och annan mat-tävling för att nämna några saker.
Tack för pratstunden och lycka till med boken och allt ditt skrivande!
Vill du hålla dig uppdaterad om serier, läs gärna Daniels blogg Seriebibliotekarien.
1. Hej Daniel! Kul att din bok "Serier på biblioteket" nu finns ute hos bokhandlare och på välsorterade bibliotek. Den första obligatoriska frågan som våra intervjuoffer får är sportreporterfrågan "Hur känns det"?
Det känns givetvis bra. Dels är det skönt att se det fysiska resultatet efter ett års arbete, dels är det en enorm egokick att få se sin bok i välsorterade bokhyllor. Men framför allt triggar det mig att skriva mer.
2. Du skriver sedan flera år tillbaka lektörsomdömen om seriealbum för BTJ, du skriver för Bild och Bubbla, Serieblaskan och driver också en blogg Seriebibliotekarien. Man kan med all rätt säga att du är en av landets främsta seriekännare. Vad vill du uppnå med ditt skrivande i allmänhet och den nya boken i synnerhet?
Intressant fråga. Egentligen började allt av en slump och vad jag vill uppnå kom senare. Allt började då jag fick mitt första biblioteksjobb 2003.Det var mitt i mangaboomen och jag såg en kunskapslucka i biblioteksvärlden. Eftersom jag gillat serier så länge jag minns valde jag att fördjupa mig i området manga.
Ryktet om att jag kunde manga spred sig och flertalet bibliotekarier och lärare kontaktade mig för att få info om mangatitlar. Jag startade då bloggen mangabibliotekarien med syfte att informera främst bibliotekarier om manga. I samma veva kontaktade jag BTJ för att höra ifall de behövde en serielektör. Vilket de gjorde.
Mangabibliotekarien var en välbesökt blogg och snart började andra serieintresserade höra av sig angående samarbete. Fredrik Strömberg, som bland annat är lektör för tidskriften Bild och Bubbla, undrade om jag inte ville skriva lite artiklar. Vilket jag gärna ville. I ett anfall av hybris kontaktade jag då Arbetarbladet för att höra ifall jag kunde frilansa som serieskribent. Vilket jag gjorde i ungefär ett år.
Mangavågen ebbade ut under 2009/2010 och jag valde att skriva om serier i stort, inte bara manga. Därav bytet från bloggen mangabibliotekarien till seriebibliotekarien.
Sammanfattningsvis började allt egentligen av en slump bara för att jag gillar både serier och att skriva (speciellt nä jag får betalt för att skriva). Men ju mer jag funderar kring serier desto mer fördomar inser jag att det fortfarande finns. Många ser fortfarande serier som en ingång till riktigt läsande. Jag vill med mitt skrivande påvisa att serier är ett medium som står på egna ben. Vilket var orsaken till att jag ville skriva en bok. Jag kontaktade BTJ förlag som nappade på idén.
Så syftet bakom boken är alltså att visa att serier är bredare än Kalle Anka och att det finns läsvärda serier för de flesta. Det gäller bara att våga pröva!
3. Vilka tre seriealbum skulle du vilja ha fått med dig om du hamnande på en öde ö?
Om jag bara kunde ta med tre seriealbum på en öde ö lär det vara välskrivna album som tål att läsas många gånger.
Walking Dead av Robert Kirkman, Charlie Adlard och Cliff Rathburn blir album nummer ett. Albumet är en klassisk zombiehistoria men som verkligen går på djupet. Alla karaktärerna är flerdimensionella vilket är ovanligt i den här typen av berättelse och egentligen handlar inte serien om zombies utan om vad människan kan göra för att skydda sina nära och kära i pressade situationer. Dessutom finns de första åtta albumen samlade i en jubileumsutgåva och det är givetvis den jag skulle ta med mig till den öde ön.
Album nummer två är den galna serien Chew av John Layman och Rob Guillory. Serien hör till det mest originella jag någonsin läst och trots att jag redan läst om den flera gånger upptäcker jag nya saker. Den handlar om Tony Chu som är en cibopath. Det betyder att han via en enda tugga kan avgöra ursprunget till det han äter. Äter han en hamburgare känner han precis vad kon känt då hon slaktades. Chu jobbar som polis och tvingas via sitt jobb mer än en gång ta vissa genvägar såsom att ta ett bett från ett lik
Album nummer tre är en manga, närmare bestämt Oishinbo av Tetsu Kariya & Akira Hanasaki. Kan kanske vara dumt att ta en faktaserie om mat med sig till en öde ö men jag kan inte låta bli. Eftersom det är en faktamanga bjuds det även på underhållning. Huvudpersonen är mat-journalisten Shirou Yamaoka och hans kollega Yuko Kurita. Vi läsare bjuds på underhållande info om sushi, sashimi, ätpinnar, sushiknivar, bordsskick samt en och annan mat-tävling för att nämna några saker.
Tack för pratstunden och lycka till med boken och allt ditt skrivande!
Vill du hålla dig uppdaterad om serier, läs gärna Daniels blogg Seriebibliotekarien.
/Niclas
0 kommentarer:
Skicka en kommentar